Ännu ingen sömn. J var här och tröstade mig, bra eller inte, det vet jag inte. Nu verkar det bli lite film för min del, ensam. Ensam. Låter så sjukt sorglig för tillfället, men jag har faktiskt aldrig blivit lämnad förut. Nu vet jag hur det känns, och det sved mer än jag trodde att det skulle göra.

Jag är stark, starkare än någonsin. This is going to make me even stronger. Psykiskt i alla fall. Fysiskt får vänta till afron som börjar om cirka sexton timmar.